Strandskyddsdispens

Att ett område redan är ianspråktaget innebär ofta att det finns en etablerad hemfridszon. Hemfridszonen är ett område som upplevs som privat mark och inte längre är allemansrättsligt tillgängligt, och att det har varit privat sedan 1975 när dagens strandskyddslagstiftning infördes. Kommunen gör en utredning av hur allmänheten har tillgång till området och utifrån den gör en bedömning om hemfridszon.

Om en plats är avskuren från stranden genom en större väg, järnväg, sammanhängande bebyggelse eller motsvarande och därför saknar betydelse för allmänhetens tillgång till stranden, kan detta vara ett särskilt skäl för dispens.

Ett område kan trots att det är väl avskilt från stranden vara av stor betydelse för växt- och djurliv och allmänhetens tillgång till strandområden. Det kan till exempel röra sig om viktiga lokaler för hotade arter eller platser som är intressanta strövområden. Avskiljande vägar och liknande är därför inte ett särskilt skäl per automatik. En mindre väg anses vanligen inte ha någon avskiljande effekt.

Slänter, branter och höjdformationer som gör strandkanten svår att nå räknas inte som avskiljande i relation till strandskyddets syften. Sådana formationer kan tvärtom ofta ha ett särskilt värde, till exempel som utsiktspunkter.

Vissa typer av anläggningar behöver för sin funktion ligga vid vatten, det kan gälla båthamnar, pirar, bryggor, båthus med mera. Men en noggrann prövning behöver göras i förhållande till strandskyddets båda syften.

Men kommunen behöver vara restriktiv vid dispens för enskilda byggnader eller anläggningar som tar i anspråk ett allmänt tillgängligt område. Anläggningarna eller anordningarna bör inte läggas till områden med stort rekreationsvärde eller höga värden för djur- och växtlivet. Båtbryggor bör samordnas med flera användare än att många har egna privata bryggor, och en fri passage ska alltid lämnas.

Det kan till exempel handla om en hamnanläggning eller industri som inte kan expandera utanför strandskyddat område. En verksamhet kan inte kan vara byggnationer av bostäder.

Det kan till exempel vara åtgärder som tillgodoser kommunens behov av tätortsutveckling, olika typer av infrastrukturanläggningar, anpassning av miljön för bättre tillgänglighet för funktionshindrade eller åtgärder som betingas av frilufts-, naturvårds-, miljövårds- eller kulturhistoriska intressen.

För att det ska vara ett angeläget allmänt intresse bör den planerade åtgärden långsiktigt ge fördelar för samhället. Om intresset kan tillgodoses utanför strandskyddsområdet ska dispens inte medges.

Ett mycket angeläget intresse innebär mycket speciella omständigheter som är mer eller mindre unika till sin karaktär. Det kan vara både allmänna och enskilda intressen, men tillämpningen bör vara särskilt restriktiv när det gäller enskilda intressen.

Inom områden som kommunerna har pekat ut som områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen kan dispens beviljas utan att uppfylla något av ovanstående skäl. Då är skälet mer att man vill satsa på landsbygden genom att erbjuda attraktiva lägen.

Det kan handla om att en byggnad, anläggning eller verksamhet som långsiktigt bidrar till utvecklingen av landsbygden. Gäller det nybyggnation av en- eller tvåbostadshus inom LIS-område, så måste de uppföras i anslutning till befintligt bostadshus.