Denna information gäller för Hofors, Ockelbo och Sandvikens kommun.

Denna information gäller för Hofors, Ockelbo och Sandvikens kommun.

Invasiva arter

Blomsterlupin, jätteloka och jättebalsamin är exempel på invasiva arter. Med hjälp av människan har de tagit sig till Sverige och är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden. Det är därför viktigt att de hanteras på rätt sätt.

Lupiner

Hur hanterar jag invasiva arter?

Invasiva arter ska inte sorteras som trädgårdsavfall då fröerna kan sprida sig. När invasiva främmande arter trivs bra i sin nya miljö ökar de kraftigt och därför är det viktigt att hindra detta. Det gör du genom att lägga de invasiva växtarterna i förslutna påsar och slänga dom på återvinningscentralen för saker som inte ska återvinnas. Se filmklipp om hur du hanterar invasiv växtlighet nedan.

Bekämpning av jätteloka

Jättelokan sprider sig mycket lätt och växer i täta bestånd som konkurrerar ut andra inhemska arter. Jättelokan innehåller också ett gift som kan orsaka allvarliga brännskador. Jättelokan är importerad till Sverige men bekämpas idag.

Bekämpning av jättelokan

Vid bekämpning av jättelokan måste man vara ihärdig. Oavsett vilken metod som används måste insatserna göras innan växtens frön börjat sprida sig. Om lokorna får växa fritt mognar ständigt nya frön, som sprids till andra områden.

Nya rön om bekämpningen

Jättelokan kan bekämpas mekaniskt. Bekämpningen ska ske vid blomning för att få bäst effekt. Naturvårdsverket och Jordbruksverket hänvisar till en rapport framtagen av EU-kommissionen när det gäller bekämpning av jättelokan  (”The Giant Hogweed Best Practice Manual – guidelines for the management and control of an invasive weed in Europé” 2002-2005).

Det är inte någon risk för spridning av bestånden om man lämnar blomställningen på marken. Det viktiga är att fröbildning inte har påbörjats. Är ni osäkra, lägg blomställningarna i säck för säkerhets skull.

Två skäl av bekämpa jättelokan

Det finns två viktiga skäl att bekämpa jättelokan. Det ena skälet är dess ekologiska effekter. Jättelokan är en främmande art som förts in till Sverige och som nu sprider sig ut i vår natur. Den växer i stora bestånd som överskuggar all annan växtlighet och konkurrerar ut inhemska arter. Den biologiska mångfalden minskar därför kraftigt i miljöer som invaderas av jättelokan.

Det andra skälet är växtens hälsoeffekter. Växtsaften innehåller furokuminer som påverkar hudens känslighet för solljus. Får man växtsaft på sig och vistas i solen kan brännskador uppstå. Speciellt utsatta är barn som gärna leker i den spännande skogen.

Hur känner man igen jätteloka?

Jätteloka (Heracleum mantegazzianum) påminner svagt om hundkäx, men blir betydligt större. Den kan bli mellan 2-4 meter hög, med en stjälk på uppemot 10 centimeter i diameter. Bladen kan bli upp till en meter breda. Blommorna är vita och kan bli upp till en 0,5 meter i diameter. Roten, en pålrot som är ganska grov och något förgrenad, kan bli mellan 30-50 centimeter lång. Tillväxtanlagen sitter strax under markytan. Jättelokan har genom sin storlek ett särpräglat utseende och är svår att förväxla med andra arter. Mindre exemplar av växten kan dock förväxlas med våra inhemska hundloke-växter: strätta, kvanne eller vanlig björnloka. Innan bekämpning bör man försäkra sig om att det är just jätteloka man bekämpar.

Vem har ansvaret?

Markägaren har ansvaret att bekämpa jättelokor på sin mark. Markägarna uppmanas att bekämpa jättelokan.

Jättelokans ekologi

Jättelokan, med ursprung från Kaukasus, kan bli mellan två och fyra meter hög. Stjälken kan bli tio centimeter i diameter och bladen en meter breda. Den blommar i juni-augusti. De vita blommorna sitter i flockar på närmare en halv meter i diameter. Arten är flerårig och förökar sig med frön. En enda planta kan producera upp till 100 000 frön. Jättelokan trivs gärna i fuktiga områden längs vattendrag, i kärr, på gräsmattor, hedar och stränder, men också vid vägkanter, industriområden och banvallar.

Västra Gästriklands samhällsbyggnadsförvaltning - Tillsammans skapar vi framtidens samhälle i Hofors, Ockelbo och Sandviken.