Startsidan för Sandvikens kommuns webbplats
Denna information gäller för Hofors, Ockelbo och Sandvikens kommun.

Denna information gäller för Hofors, Ockelbo och Sandvikens kommun.

Invasiva arter och växter

Invasiva främmande arter är djur och växter som flyttades från sin ursprungliga miljö och snabbt etablerade sig i en ny omgivning. Invasiva arter orsakar allvarlig skada för vårt ekosystem, infrastruktur eller vår hälsa. De orsakar stora kostnader för samhälle och enskilda. Det är därför viktigt att se till att de inte sprids och på så sätt bevarar vår biologiska mångfald.

Invasiva främmande växter som blomsterlupin, jätteloka, vresros och kanadensiskt sprider sig snabbt över hela Sverige. De konkurrerar ut våra inhemska blommor och förändrar landskapet. Naturvårdsverket rekommenderar att begränsa spridningen genom att följa deras riktlinjer.

Blomsterlupin


Hjälp oss att hitta invasiva arter!

Under våren 2022 börjar vi leta efter invasiva arter på kommunal mark i Sandvikens, Ockelbo och Hofors kommun.

Den här inventeringen och kartläggningen är ett LONA-projekt som delfinansieras av Länsstyrelsen. Syftet är att få information om hur de invasiva arterna har brett ut sig och skapa en handlingsplan för att bekämpa dem.

Rapportera in dina fynd på www.invasivaarter.nu Länk till annan webbplats. så bidrar du med viktigt informationsmaterial för vår kartläggning av de invasiva arterna. Det du rapporterar in är framförallt ett underlag och bekämpning kan inte garanteras i nuläget.

Naturvårdsverket berättar i filmen om hur invasiva arter påverkar naturen:


Har du hittat trädgårdsavfall som dumpats?

Vi tar gärna också emot tips på dumpningsplatser av trädgårdsavfall. Invasiva arter sprids nämligen väldigt lätt när trädgårdsavfall inte hanteras på rätt sätt.

Om du hittar en hög av trädgårdsavfall så kan du skicka en bild och karta till vgs.naturvard@sandviken.se.


Så ska du ta hand om invasiva växter

Alla invasiva växter ska läggas i dubbla sopsäckar som försluts väl innan du åker till återvinningscentralen och slänger dem i containern som heter "Saker som inte ska återvinnas".

Om du har en mindre mängd avfall så kan du lägga dem i dubbla sopsäckar som försluts väl innan du lägger det i det gröna sopkärlet för restavfall. Mer information finns oss Gästrike återvinnare. Länk till annan webbplats.

Att bekämpa invasiva arter inom ett område kan ta flera år beroende på växtens fröbank, som är en sorts lagring av vilande frön som finns i marken. Det är viktigt att vara konsekvent och bekämpa arten i området varje år tills den försvinner helt.

I filmklippet kan du se hur du på bästa sätt hanterar avfallet från invasiva växter:


Dessa invasiva växter är EU-listade

Du som är markägare är skyldig att bekämpa invasiva främmande växter som är EU-listade och som växer på din mark. Det är också förbjudet att odla EU-listade invasiva växter, sälja dem, släppa ut dem i det vilda eller låta dem växa.

Följande EU-listade invasiva växter finns i västra Gästrikland:

Jättebalsamin

Jättebalsamin (Impatiens glandulifera) har blommor som är rosa eller vita och blir upp till 2,5 meter hög. Den finns etablerad i förvildade bestånd i Sverige sedan 1918 men är ursprunglig från Himalayas. Den sprider sina frön på ett effektivt och kraftfullt sätt genom att frukterna skjuter iväg frön i kaskader som liknar små explosioner.

När jättebalsaminen sprider sig utanför en trädgård kan den växa så tätt att den konkurrerar ut de växter som fanns på platsen tidigare. Den har också extrem mycket nektar som drar till sig pollinerare som hellre åker dit än att flyga till de inhemska växterna. Det betyder att jättebalsaminen konkurrerar ut inhemska växter både med plats och pollinering.

Bekämpning och hantering av jättebalsamin

Jättebalsamin är en ettårig växt och det gör att den är enklare att bekämpa genom att till exempel dra upp den med rötterna helst innan de blommar runt juni. Lägg sedan växten i dubbla sopsäckar och sortera den på Återvinning Central.

Mer information om jättebalsamin. Länk till annan webbplats.

Jätteloka

Jätteloka (Heracleum mantegazzianum) är en giftig växt vars växtsaft kan ge brännskador vid hudkontakt. Jättelokan kan bli 2 till 4 meter hög, har tjock stjälk och väldig stora blad med djupa flikar.

Arten växer vilt i områdena kring Kaukasus, och första fynduppgiften i Sverige var 1918. Jätteloka växer oftast på vägkanter, banvallar och övergångszonen mellan skog och jordbruksmark. 

Bekämpning och hantering av jättelokan

Innan bekämpning insatsen av jättelokan är det viktigt att ha rätt skyddsutrustning för att skydda huden från den giftiga växtsaften. Vid bekämpning av jättelokan måste man vara ihärdig. Oavsett vilken metod som används måste insatserna göras innan växtens frön börjat sprida sig, helst i början av våren. Om lokorna får växa fritt mognar ständigt nya frön, som sprids till andra områden.

Mer information om jätteloka. Länk till annan webbplats.


Andra problematiska invasiva arter

Vissa växter är inte EU-listade men är fortfarande klassade som invasiva främjande arter som hotar vår biologiska mångfald.

Det finns ännu inga lagstadgade skyldigheter vad gäller dem, men Naturvårdsverket rekommenderar att var och en hjälper till att begränsa deras spridningen.

Följande invasiva arter som finns också i västra Gästrikland:

Blomsterlupin

Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) sprider sig snabbt och är vanligt förekommande längst vägar, järnvägar och ruderatmark. Blomsterlupiner hotar andra inhemska växter genom att förändra jordens kemi och locka till sig pollinerare som hellre besöker blomsterlupiner än inhemska blommor. Den kan även vara allergiframkallande för människor.

I Sverige noterades blomsterlupin första gången som förvildad 1870. Blomsterlupinen är en flerårig växt som blir 50 till 120 centimeter hög och har blå, violetta, rosa eller vita blommor.

Bekämpning och hantering av blomsterlupinen

Bidra gärna till att bekämpa blomsterlupin genom att slå den innan den sätter frö, slå gärna flera gånger på en växtsäsong. Vid en mindre förekomst kan du ta bort hela växten genom att gräva eller dra upp den.

Växtmaterialet bör tas bort så att växtplatsen inte blir för näringsrik för inhemska växter. Återkom till samma område senare under växtsäsongen och även följande år för att ta bort växterna som har grott från fröna i marken.

Mer information om blomsterlupin. Länk till annan webbplats.

Kanadensiskt gullris

Kanadensiskt gullris (Solidago canadensis) är en flerårig ört som kan bli upp till 2 meter hög. Växten har odlats som prydnadsväxt och sprids fortfarande från många trädgårdar i Sverige. Kanadensiskt gullris sprider sig på öppna sandrika och näringsfattiga torrängar, släppmiljöer och ruderatmarker, där inhemska lågvuxna och konkurrenssvaga växter annars skulle växa.

Det är mycket viktigt att kanadensiskt gullris inte får möjlighet att sätta frön som kan spridas till omgivningen. Varje planta kan ge upphov till flera tusen frön per år som sprids effektivt med vinden. Ett små fragment av jordstammen kan också slå rot.

Bekämpning och hantering av kanadensiskt gullris

För att bekämpa kanadensiskt gullris krävs återkommande slåtter under växtsäsong i några år. Det kan sedan kompletteras med bortgrävning av rötter. Eftersom små fragment av jordstammen kan också slå rot, ska kontaminerade jordmassor hanteras på ett säkert sätt för att minimera spridning.

Mer information om kanadensiskt gullris. Länk till annan webbplats.

Parkslide

Parkslide (Reynoutria japonica) är en flerårig ört med ett bambuliknande växtsätt med en mycket stor spridningskraft, som snabbt kan ta över stora områden och tränger ut andra arter. Den kan bli 50 till 250 centimeter hög och bladen är brett äggrunda. Den blommar i september-oktober med vanligen vita, ibland rosa blommor som växer i glesa, greniga klasar från bladvecken.

Parkslide trivs i soliga och öppna miljöer. Framförallt växer den på frisk mark i anslutning till trädgårdar, på annan kulturpåverkad mark samt där jordmassor tippas och transporteras. Arten förekommer också i skogsbryn, ängsmarker, längs åstränder, vägkanter och banvallar.

Parkslide kan förväxlas med jätteslide, som har samma växtsätt men är betydligt mer storväxt, med grövre stjälk och större blad som är mer hjärtformade. Jätteslide är också invasiv och dessutom finns det också hybrider av park- och jätteslide, så kallad hybridslide.

Bekämpning och hantering av parkslide

Parkslide är mycket svår att bekämpa för att den kan etablera sig lätt på närapå vilken typ av jord som helst, sprids med ytterst små rot- eller stamfragment, har en tidig tillväxt på våren och bildar snabbt täta bestånd.

Den kan också använda sina lagrade resurser till att skjuta nya skott många år efter att bekämpning har påbörjats och kan reagera på bekämpningsförsök genom att skjuta rotskott upp till sju meter från huvudplantan. Dessutom har den högre tolerans mot kemiska bekämpningsmedel jämfört med många andra arter.

I dagsläget saknas därför bekämpningsmetoder som vi med säkerhet kan rekommendera eller garantera att de kommer fungera i alla situationer mot parkslide.

Metoder som har visat sig fungera i vissa lägen kan i andra fall resultera i ökad spridning och förvärrade problem. Det är därför viktigt att hålla sig uppdaterat på råd från Naturvårdsverket inför bekämpning av parkslide. Länk till annan webbplats.

Vresros

Vresros (Rosa rugosa) är en storväxt med vassa taggar. Den tränger ut den inhemska växter genom att den skuggar ur övrig vegetation. Den är en mycket härdig buske som klarar av både bränning, perioder av torka, höga temperaturer och sandtäckning. Vresros kan sprida sig genom vegetativ förökning (rotskott) och genom dess frukter (nypon) och frön. Då nypon är en populär föda hos många fåglar kan den spridas längre distanser.

Bekämpning och hantering av Vresros

Var försiktig vid hantering av vresrosen och dess fröer. Det är enklast att bekämpa den förvildade vresrosen medan den fortfarande är liten tidigt på våren. Vresros måste grävas upp med rötterna för att inte snabbt återkomma på platsen.

Mer information om vresros. Länk till annan webbplats.

Västra Gästriklands samhällsbyggnadsförvaltning - Tillsammans skapar vi framtidens samhälle i Hofors, Ockelbo och Sandviken.