Startsidan för Sandvikens kommuns webbplats

Färnebofjärdens nationalpark

Färnebofjärdens nationalpark innefattar den del av Nedre Dalälven som idag är minst påverkad av vattenregleringar. Nationalparken bildades 1998 och omfattar 10 100 ha. Cirka 4 300 ha ligger inom Sandvikens kommun, hälften av arealen är mark och hälften vatten. Nationalparken ligger i det mycket flacka slättland som kännetecknar östra Svealand och sydöstra Gästrikland. Genom detta landskap rinner Dalälven, mer lik en rad sammanhängande örika sjöar än en älv. På grund av den flacka terrängen och Dalälvens stora naturliga vattenståndsvariationer översvämmas omfattande strandarealer vid högvatten.

Skylt med texten Färnebofjärdens nationalpark

I nationalparken kan tre olika landskapselement särskiljas: öppet vatten, älväng och skog. Övergången mellan öppet vatten och skog förmedlas ofta av vidsträckta, regelbundet översvämmade älvängar. Dessa bär huvudsakligen starkt fuktängsbetonad vegetation med lokala inslag av kärrväxter. Den relativa isoleringen hos öarna i Färnebofjärden har bidragit till att avverkningar och andra ingrepp inte blivit särskilt omfattande. Skogen har flerstädes karaktär av urskog med gamla träd, torrakor med mera och vanligen ett stort inslag av lövträd, mest asp och björk. Även ädla lövträd som ek, ask, lind och hassel förekommer, emellanåt rikligt. Allt sammantaget gör att många hotade arter trivs här. Hittills har man hittat 165 rödlistade växt- och djurarter i nationalparken. Läs mer om rödlistade arter på Artdatabankens hemsida Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Dalälvsområdet är känt för sitt rika djurliv. Älg och rådjur förekommer rikligt och att hackspettar och fiskgjuse har osedvanligt täta populationer är väl känt. Det är till stor del den rika förekomsten av urskogsbestånd med döda och döende träd, som utgör grunden för den rika hackspettstammen och som dessutom skapar förutsättningar för en intressant fauna för vedinsekter. I Färnebofjärden förekommer öring, harr, sik, siklöja, nors, gös, abborre, gärs, lake, ål, stensimpa, småspigg, bäcknejonöga samt tiotalet vitfiskar. Bland vitfiskarna fanns tidigare asp, men den har idag troligen försvunnit från området.

Gysingeforsarna

Gysingeforsarna är en av Gästriklands mest kända och välbesökta platser för sportfiske i strömmande vatten. Forsarna har en total fallhöjd på cirka 4 meter och den samlade längden uppgår till omkring 15 km. I strömmarna förekommer harr, öring, stensimpa och bäcknejonöga.

Koverstamyren

Koverstamyren består av plana kärr och älvängar vid Dalälven. Älvvallar och antydan till strandängar förekommer. Myren har ett glest buskskikt och enstaka större buskgrupper. Området är delvis skogbevuxet. Stora diken skär genom myren på flera ställen, men effekten av dem är synbarligen begränsad. Strandskogen och skogen på många myrholmar är relativt opåverkad av skogsbruk och innehåller rikligt med grova lövträd. Området är av betydelse för bl.a. ugglor och hackspettar.

Torrön och Öbyhalvön

Bärreksån rinner genom ett mycket flackt landskap, omgiven av kärrmarker och vidsträckta älvängar. Talrika hölador eller rester efter lador vittnar om älvängarnas stora betydelse som slåtterängar i det gamla bondesamhället. Stormossen domineras av en plan skogbevuxen mosse och är en orörd, värdefull del av Dalälvens natur. De strandnära älvängarna och kärren är särskilt skyddsvärda.

Torrön byggs upp av morän som till stora delar täcks av älvsediment. På moränmarkerna växer framför allt barrblandskog. På sedimentjordarna förekommer ett flertal olika vegetationstyper, t ex lövblandskog, myrar, älvängar och igenväxande odlingsmarker. På de nordvästra delarna av Torrön växer gammal barrblandskog med stort inslag av asp och spridda förekomster av ek, lind och hassel. På Torrön har ett tiotal sällsynta och hotade arter påträffats; främst olika svampar, men också mossor och insekter.

Öbymossens och Snögårdsmossens stora myrkomplex domineras av plana, mer eller mindre kraftigt trädbevuxna tallmossar. Den gamla tallskogen på Öbymossen är ovanligt rik på torrakor.

Hemön och Utön

Hemön-Utön, öster om åsen, intas dels av skog i olika åldrar och med olika sammansättning, dels av älvängar, alkärr och igenlagda odlingsmarker. Ett mycket vackert hasselbestånd, uppblandat med stora enbuskar, finns intill några husgrunder på ett fastmarksparti.

Besök nationalparken!

Du kan vandra, paddla, fiska och skåda fågel. Huvudentréer är Östa camping och området Gysinge-Sevedskvarn. Sevedskvarn nås från söder via riksväg 67. På Mattön finns utomhusinformation om parken och skyltad naturstig. Vid Ista finns det en camping.

Mer information