Translate

Telefon
Medborgarservice: 026-24 00 00

Besöksadress
Stadshuset: Odengatan 37, Sandviken

Postadress
Sandvikens Kommun, 811 80 SANDVIKEN

E-post
medborgarservice@sandviken.se

Öppettider
Vardagar 08.00-17.00

Utflyktsmål i naturen

I Sandvikens kommun finns många trevliga utflyktsmål som till exempel Kungsberget, Högbo Bruklänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, Storsjöns stränder och Gysinge Bruklänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Några tips på andra utflyktsmål i vår vackra natur fiinns på denna sida

Kvarnströmmen

Jädraåns i stort sydostliga lopp bryts norr om Sandviken, där ån vinklar av mot norr och rinner genom ett till stora delar öppet jordbrukslandskap.
Vid Kvarnströmmen har Jädraån skurit genom en moränkulle och skapat en djup ravin och en ca 50 meter lång forssträcka. Både kungsfiskare och strömstare har observerats vid forsen där drillsnäppa också häckar. En kanotled i Jädraån erbjuder möjlighet att paddla från Kungsfors via Högbo till Öjaren eller Storsjön. Jädraån vid Kvarnströmmen är ett omtyckt utflyktsmål och fiskevatten.

Området anses ha ett högt bevarandevärde i länets bevarandeprogram för odlingslandskapet.

Källor: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Bevarandeprogram för odlingslandskapet, Gästrikland. Rapport 1996:3. Länsstyrelsen Gävleborg.

Ottnaren

Rastlokal för storskrake
Ottnaren omges till största delen av skog. I Sandvikens kommun finns blott små arealer odlad mark vid Ottnaren, främst vid sjöns sydöstra del. Karta finns längst ner på sidan. Ottnaren är en betydande rastlokal för änder och gäss under vår och höst. Den årliga ansamlingen av storskrakar i Ottnarens centrala delar under höstarna är anmärkningsvärd. 1975 räknades inte mindre än ca 4 000 storskrakar. Årligen observeras åtminstone något 1000-tal. Denna extremt stora ansamling av storskrakar ger sjön rangen som rastlokal av internationell betydelse. Även vitkindad gås förekommer i stora mängder, upp till 2000 ex har noterats.

Ottnaren är också en värdefull fiskesjö, främst för sitt gösfiske. Det finns även abborre, gädda, lake, ål, sarv, björkna, braxen, mört, gärs och löja i sjön.

Källor: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Sandvikens fågelklubb. Fiskeplan för Sandvikens kommun 1998.  Kartblad: 13 G SO

Grönsinka

Bruksmiljö och tre domänreservat

Järnbruket vid Grönsinka fick sina privilegier 1679 och lades ned 1893 efter en mycket jämn produktion under 1800-talet. Än i dag står en del verksbyggnader kvar från denna drygt 200-åriga bruksepok samt ruiner i slaggsten efter flera andra byggnader. Grönsinkas omgivningar kännetecknas av ett för trakten ovanligt rikt inslag av lövskog. Karta finns längst ner på sidan.

Domänverket har avsatt tre mindre områden som domänreservat. Ett område är en lövlund med rik undervegetation i en ravin intill herrgården. Ett annat är ett parkartat bestånd med ädla lövträd. Det tredje är ett barrskogsreservat med en rest av kronoparken Grönsinkas gamla barrblandskog. I ett av lövskogsreservaten inplanterades under Grönsinkas tid som skogsskola ett flertal främmande trädslag, i syfte att anordna ett arboretum för skolans räkning.

Runt Fallsjön och mellan Fallsjön och Grönsinka utbreder sig ett tilltalande småbrutet landskap med inägor, enbackar och skogsholmar. Grönsiska bruk samt betesmarken intill anses ha ett högt bevarandevärde i länets bevarandeprogram för odlingslandskapet.

Källor: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Bevarandeprogram för odlingslandskapet, Gästrikland. Rapport 1996:3, Länsstyrelsen Gävleborg. Kartblad: 12 G NO

Hammarby bruk

Bruksmiljö och parkanläggning

I anslutning till bruket vid Hammarby finns en herrgård med bruksbostäder traditionellt anordnade kring en bruksgata. Vid herrgården ligger Engelska parken med gångvägar, lusthus etc. Parken har ett utomordentligt rikt inslag av vilda, förvildade och planterade träd. Nästan alla Sveriges trädslag finns här, bl a ek, lönn, lärk, alm, ask, lind, oxel, fläder, idegran, hagtorn och vildkornell. Bruket och parkanläggningen är dessutom av stort värde som närströvområde till Hammarby.

Källa: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Kartblad: 13 G SO

Källriken

Öppen hagmark och björkhage

Till gården Källriken i Stensätra hör intressant hagmark, på sammanlagt 1,7 ha. Floran är artrik med bl.a. pillerstarr, stagg, darrgräs och kattfot. Till det genuina intrycket bidrar förekomsten av stengärdsgårdar och odlingsrösen. De vackra hagarna vid Källriken ger intryck av ett ålderdomligt odlingslandskap. Hagmarken har dock inte hävdats på många år och de hävdgynnade arterna lever i skymundan och kommer att konkurreras ut om inte området hålls öppet. Beteshagen ingår i ett större område som anses ha mycket högt bevarandevärde i länets bevarandeprogram för odlingslandskapet.

Källor: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Uppföljning av ängs- och hagmarksinventeringen. 1996. Johansson och Jons inventeringsrapporter, Länsstyrelsen Gävleborg. Bevarandeprogram för odlingslandskapet, Gästrikland. Rapport 1996:3. Länsstyrelsen Gävleborg.

Widéns gammelskog

Gammal hävdad skog

I artikeln "En gammelskog i bergslagsbygd", i Natur i Gästrikland 1950, skildrar Erland Dackman och Eric Persson ett litet skogsbestånds historia och utveckling. Skogen, kallad Widéns gammelskog, består av upp till 250-åriga tallar och granar, till stor del mycket grova och storvuxna. Skogen har hävdats ganska intensivt. Kolning, troligen av gallringsvirke, har bedrivits under flera perioder. Beståndet har till viss del drabbats av stormfällning. Widéns gammelskog är ett ovanligt vackert exempel på gammal hävdad skog, och är av skogshistoriskt intresse.

Källa: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Kartblad: 12 H NV

På spaning efter fågel

Om man tycker om att spana efter fågel finns det goda chanser att få syn på en mängd intressanta arter i något av nedanstående områden

Gunnarudden

Länsstyrelsen förklarade Gunnarudden som djurskyddsområde år 2000. Syftet med djurskyddsområdet är att bevara ett område av stor betydelse för fågellivet samt att, i viss mån, tillgodose friluftslivetsbehov.

Gunnarudden ligger i östra Storsjön (inom sydöstra delen av Sandvikens tätort). På udden växer tallskog och i strandområdet norr om udden finns lövskog med rik undervegetation. I vikarna finns stora vassvestånd som hyser ett rikt fågelliv. Bland annat häckar skäggdoppingar, sothöns, krickor, skedand och brunand i området. Exempel på observerade arter är näktergal, kärrsångare, gräshoppssångare, grönbena och tornfalk.

Inom djurskyddsområde är det bland annat förbjudet att medföra hund eller annat husdjur som inte är kopplat, framföra motorfordon, skada eller bortföra växter och djur.

Källa: Bildande av djurskyddsområdet Gunnarudden, beslut Länsstyrelsen 2000.

Broas

Intressant flora och fågelliv

I nedre delen av sitt lopp omges Broasån av strandängar med intressant flora, bl.a. sprängört. I ån växer blomvass, pilblad och stor igelknopp. I ett gråalbestånd vid ån kan man finna besksöta och sumpförgätmigej. I Norbyvikens stora bladvassbestånd är fågellivet rikt. Strandängen är rik och har stora naturvärden. Den är beroende av att hävden upprätthålls för att en accelererande igenväxning och förbuskning skall kunna undvikas.

Källa: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg.

Båthusviken

Rik fågellokal

Båthusviken som är en del av Storsjön bildar tillsammans med Kråknäs-halvöns östra del en fågellokal av hög klass. Det grunda vattnet, stora vassar och lövrika strandskogar har skapat goda förutsättningar för ett rikt och varierat fågelliv. Här finner man skrattmåskolonier, flera arter änder, sothöna, rörhöna, fisktärna, skedand, storlom m m. Den stora kolonin av skäggdopping, med inte mindre än ca 25 par, är anmärkningsvärd. På Kråknäs förekommer flera arter hackspettar, rosenfink, olika sångare och kattuggla.

Källa: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Kartblad: 13 H SV

Fiskängstjärn

Fiskängstjärn ligger norr om Sandvikens tätort.

Fågellokal

I lövskogen runt Fiskängstjärn finns årligen många sångare: svarthätta, trädgårdssångare, härmsångare, grönsångare och rosenfink. Här häckar även flera hackspettsarter. På inägan vid norra sjön rastar sångsvanar, diverse gäss, änder och vadare. Källa: Sandvikens Fågelklubb

Ny våtmark

Norr om Fiskängstjärn har anlagts en våtmark för biologisk rening av dagvatten från Sandvikens tätort. Våtmarksanläggningen är ett delprojekt i det lokala investerings programmet. Våtmarken förväntas gynna områdets rika fågellivet, samt ge goda möjligheter till lättillgänglig fågelskådning. (OBS! Våtmarksanläggningen syns ej på kartan nedan.)

Fängsjön

Fågellokal

Fängsjön ligger i anslutning till kulturbygden i Österfärnebo. Karta finns längst ner på sidan. Fängsjön är en näringsrik lerslättsjö med öppen vattenyta, som kantas av bladvassbestånd. Sjön har två större tillflöden - Norrån och Västerån, och den avvattnas av Laggarboån till Istasjön. Laggarboån omges av Laggarbomyran som till stor del är uppbyggd av översvämningsbetingade strandkärr. Såväl Fängsjön som Laggarboån och Laggarbomyran är betydelsefulla fågellokaler för såväl rastande som häckande fåglar. Området är en viktig rastplats för sångsvan.

Översvämningsvåtmark

Laggarboån utsätts regelmässigt för omfattande översvämningar i samband med snösmältningen om våren. Vegetationen är tydligt påverkad av översvämningarna; den är frodig och högvuxen med bl.a. dyfräken, kråkklöver, fackelblomster, topplösa, vasstarr och Calamagrostisarter. Själva ån kantas av jättegröe medan myrkanterna intas av en bård av videbuskage. Det är en intressant och artrik våtmarkstyp där vegetationen, i likhet med många andra våtmarker vid Nedre Dalälven, är beroende av årliga översvämningar i samband med vårfloden. Sådana våtmarker har genom dikning, invallning eller förändrad vattenståndsamplitud försvunnit på många ställen i mellansverige.

Hela området anses ha mycket högt bevarandevärde i länets bevarandeprogram för odlingslandskapet och ingår i Dalälvens område av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Laggarbomyran ingår även i Myrskyddsplan för Sverige (Nr X26).

Källor: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Bevarandeprogram för odlingslandskapet, Gästrikland. Rapport 1996:3, Länsstyrelsen Gävleborg. Kartblad: 12 H NV

Karinmossen

Myrkomplex med rikt fågelliv

Karinmossen ligger nordöst om Österfärnebo och är länets största sammanhängande myrkomplex, uppbyggt av flera olika koncentriska och excentriska mossekupoler. Koncentriska kupoler finns väster om Karinsjön och i utlöparen åt sydost. Myrkomplexet är nästan helt plant och tydligt välvt bara i kanterna. Tydligast syns denna välvning i kantskogen vid södra stranden av Karinsjön, där mossen reser sig närmare fyra meter.

Nästan halva myren har utnyttjats för torvtäkt i industriell skala - dels en stor täkt i mossens södra del, dels en något mindre i väster. Troligen har dessa täktområden tidigare intagits av koncentriska mossekupoler. Karinsjön, i Karinmossens norra del, sänktes under 1800-talets sista år. Därvid skapades en bred kärrbård runt sjön. Sänkningen initierade sannolikt sjöns igenväxning.De orörda delarna av Karinmossen har en mycket enhetlig vegetation, förvånansvärt opåverkad av ingreppen i omgivningarna. Mossen är nästan helt öppen i de centrala delarna och den öppna myrvidden torde vara en av de största i länet. Karinmossen är av riksintresse för naturvård.

Fågellokal

Karinmossens fågelfauna är art- och individrik med stora populationer av ljungpipare, tofsvipa, storspov och sånglärka. Många andra arter förekommer mer eller mindre regelbundet på eller i anslutning till Karinmossen. Karinsjön är en fågelsjö av hög rang. Den har bl.a. uppmärksammats som en viktig rastlokal för flyttande änder.

Källa: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Kartblad: 12 H NV

Lomsmuren

Myrkomplex

Lomsmuren ligger öster om Årsunda i närheten av Främlingshem. Lomsmuren med Svartsjömuren och Lomsjön bildar ett av Gästriklands största myrkomplex. Det byggs upp av tre koncentriska mossekupoler och två excentriska mossar. De enskilda myrenheterna är helt öppna och ger i regel fri sikt på en halv till en kilometer. De skiljs åt av skogklädda moränöar eller skogsridåer längs avskärande diken. Svartsjömossen, komplexets sydligaste del, intas till skillnad mot övriga delar av delvis öppna eller glest beskogade rismossar. Hela myrkomplexet är av riksintresse för naturvård, och Lomsmuren ingår i Myrskyddsplan för Sverige.

Fågelliv

Lomsmuren tillhör de bäst kända fågelmyrarna i länet, med en ovanligt rik och för högmossar representativ fågelfauna. Under ett och samma år har bl.a. följande fåglar konstaterats häcka: ljungpipare, storspov, tofsvipa, sånglärka, ängspiplärka, grönbena, enkelbeckasin, trana och fiskgjuse. På myrarna förekommer dessutom orrspel m.m.

Delvis omsluten av Lomsmuren ligger Lomsjön, en grund sjö av slättsjötyp, sänkt som många andra av sitt slag. Den karaktäriseras i dag av vidsträckta vassar och ganska små öppna vattenytor. Vid sjön växer bl.a. kärrull, tagelsäv och knylhavre. Lomsjöns fågelfauna är typisk för en slättsjö. Brunand, vigg, kricka, svarthakedopping, skäggdopping, vattenrall och rörhöna tillhör häckfåglarna och småfläckig sumphöna observeras regelbundet. I Lomsjön finns också en anmärkningsvärd koncentration av sothöna med uppemot ett hundratal häckande par. En skrattmåskoloni finns givetvis också liksom flera par knölsvanar. Tillsammans med Lomsjön bildar Lomsmuren ett av länets mest skyddsvärda områden för våtmarksbundna fåglar.

Källa: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Kartblad: 13 H SV

Norbyvikens västra strand

Norbyviken är en del av Storsjöna och mycket bra nattsångarlokaler. Årliga arter: Näktergal, sävsångare, rörsångare, kärrsångare, gräshoppsångare, rördrom. Tillfälliga arter: Trastsångare, flodsångare och kornknarr. Dessutom häckar brun kärrhök. Källa: Sandvikens Fågelklubb.

Norrån vid Ockenbacka

Våtmarker och fågellokal

Vid Ockenbacka i Österfärnebo omges Norrån av vidsträckta, översvämningsbetingade våtmarker. Till skillnad mot våtmarkerna vid Vista är de inte i lika hög grad påverkade av Norråns fördjupning. Våtmarkerna vid Ockenbacka är, i än högre grad än de vid Vista, viktiga rast- och häckningslokaler för våtmarksbundna fåglar som sångsvan, änder och vadare. Storspov, tofsvipa, enkelbeckasin och gulärla häckar i det södra området. Gräshoppssångare förekommer regelbundet och både kornknarr och rödspov har observerats tillfälligt. Området anses ha mycket högt bevandevärde i länets bevarandeprogram för odlingslandskapet.

Källor: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Bevarandeprogram för odlingslandskapet, Gästrikland. Rapport 1996:3. Länsstyrelsen Gävleborg. Kartblad: 12 H NV

Rotviken och Långviken

Området i kanten av Storsjön är känt som en betydande rastlokal för änder och gäss under vår och höst. Årligen ses gräsand, kricka,storskrak, kanadagås, grågås, sädgås, vitkindad gås och sångsvan. Tillfälliga observationer: prutgås, bläsand, gravand och stripgås.
Källa: Sandvikens Fågelklubb.

Ysjön

Fågelsjö i barrskogsmiljö

Ysjön ligger mitt i barrskogslandskapet men har trots det en ovanligt rik fågelfauna med intressant sammansättning. Sjön intas av vidsträckta vassar. Endast i den centrala delen finns en liten, fortfarande öppen vattenyta. I Ysjön med omgivningar påträffas både skogslandskapets och slättsjöns fågelarter. Förutom flera arter ugglor, nattskärra och trana observeras där regelbundet änder, sumphöns, flera arter sångare och vadare.

Källa: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg.

Spännande arter

Är man intresserad av kärlväxter, svampar, mossor och lavar finns det mycket att se ute i naturen. Vill man titta på lite ovanligare arter kan man med fördel besöka Färnebofjärdens nationalpark, naturreservaten eller någon av nedanstående platser.

Spännande djurarter kan man också få syn på om man har lite tur.

Bovik

Ädla lövträd och blomster

I en gammal hagmark vid Bovik fanns tidigare ett av Gästriklands största hasselbestånd. I samband med en avverkning 1973 skadades det dessvärre allvarligt. Rester av det gamla hasselbeståndet finns dock kvar och stubbskott från de avverkade buskarna växer snabbt upp. Buskskiktet är även i övrigt rikt med t ex olvon, try, måbär och tibast. Inom området växer ädla lövträd som lind, lönn och ask. I den påfallande rika floran märks bl.a. blåsippa, gullviva, lungört, skogsvicker, sårläka, trolldruva och vårärt. Vid Storsjön växer grovstammig al.

Källa: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Kartblad: 13 H SV

Borrsjöån

Emellanåt rinner ån strömmande och djupt skuren mellan branta sluttningar, emellanåt flack och lugnt flytande genom kortare myrstråk. På fler strömsträckor är omgivningen vildmarksartad där den rinner genom tall- och granskog som bitvis är både grov och tät. På vissa partier korsar och följer vältrampade viltväxlar ån, vilket ytterligare förstärker intrycket av fin omgivning.

Ån är påverkad av flottledsrensning men graden av påverkan varierar och trots behovet av återställning finns ändå gott om fina öringbiotoper. Förutom ett naturligt reproducerande öringbestånd finns i ån en av länets säkra lokaler för utter. Uttern är en hotad art och klassas som sårbar i den nationella rödlistan. I Länsstyrelsens inventering av skyddsvärda vattendrag i Gävleborg bedöms Borrsjöån, från länsgränsen till Åsen, ha ett mycket högt bevarandevärde.

Jädraån - ravinlandskap

Jädraån följer Järboåsen i en ibland 20 meter djup ravin med delvis mycket branta sidor. Jädraån är inte opåverkad av vattenregleringar, men man kan trots det se goda exempel på den erosion som förekommer utmed ett levande vattendrag. I åbrinkarna finns skredärr av olika ålder där inte bara det geologiska skeendet utan också växternas invandring på en blottad markyta kan studeras. Ravinen är skogbevuxen liksom den angränsande åsen. Karta längst ner på sidan.

På åsens övre delar växer tallskog medan de lägre partierna närmast ån, där markfuktigheten är betydligt högre, intas av granskog, i regel med en lövbård närmast ån. I ravinens lägre delar påverkas floran av framträngande grundvatten; flera ovanliga arter har påträffats här. Jädraån är ett värdefullt fiskevatten och ett av länets säkra tillhåll för utter. Området är klassat som Riksintresse för naturvård.

Källor: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Bevarandeprogram för odlingslandskapet, Gästrikland. Rapport 1996:3. Länsstyrelsen Gävleborg. Fiskeplan för Sandvikens kommun 1998. Kultur- och fritidskontoret (tel: 026-24 11 02) kartblad: 13 G NO

Körön och Körsjön

Körön och Körsjön med Kvillen är intressanta både för sin flora och sitt djurliv. På Körön växer ädellövträd som ek och lind men även rikligt med asp och björk. I buskskiktet märks t ex olvon och try och på Köröns västsida ett stort hasselbestånd. I fältskiktet växer blåsippa, underviol, gullviva, skogsvicker, vårärt och flera arter orkideer. På en gammal grov stubbe i medelålders barrblandskog, strax söder om Körsjön, påträffades 1993 den sällsynta svampen stjärntagging.

Källa: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Kartblad: 13 H SV

Ol-ols

Hagmark och betad skog

Ol-Ols ligger i odlingsbygden omedelbart väster om Storvik. Till gården hör en hage på 4 ha som till hälften består av en träd- och buskbärande hagmark, till hälften betad blandskog. Den betade skogen innehåller gran, tall, björk, asp, gråal och rönn. I de öppnare delarna av betesmarken finns enstaka enbuskar.

Av utpräglade ängsväxter noteras prästkrage, ormrot, bockrot, pillerstarr och liten blåklocka. En trägärdsgård inhägnar hagmarken som är välhävdad i de öppnare delarna. Beteshagen har bidragit till att området söder om Storvik anses ha mycket högt bevarandevärde i länets bevarandeprogram för odlingslandskapet. Området är dessutom Riksintresse för kulturmiljövård.

Källor: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Uppföljning av ängs- och hagmarksinventeringen. 1996. Johansson och Jons invnteringsrapporter, Länsstyrelsen Gävleborg. Bevarandeprogram för odlingslandskapet, Gästrikland. Rapport 1996:3. Länsstyrelsen Gävleborg. Kartblad: 13 G SO

Storviks fäbodar

På Storviks fäbodvall finns bara några få byggnader kvar. Ursprungligen fanns här 33 bostugor. Någon av stugorna har en relativt genuin stil, men de kulturhistoriska spåren är för övrigt få. I anslutning till de kvarvarande husen finns en öppen mark, 0,8 ha stor, som slås med lie. Karta finns längst ner på sidan.

På ängen växer spridda björkar, någon tall, gran och rönn samt enstaka enbuskar. I fältskiktet finns bl.a. rödkämpar, darrgräs, rödklint, stagg, ormrot och bockrot. Marken är fri från gödselpåverkan och andra störande ingrepp. Ängen har slagits med lie varje år sedan 1945, då fäboden togs ur traditionell drift.

Förutom att hackslått är en ovanlig naturtyp i kommunen består värdet i att ängen är väl och kontinuerligt hävdad och hyser flera intressanta ängsväxter. Fäbodvallen anses i länets bevarandeprogram för odlingslandskapet ha högt bevarandevärde. Gästrikeleden passerar alldeles intill fäbodvallen.

Källor: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Uppföljning av ängs- och hagmarksinventeringen. 1996. Johansson och Jons invnteringsrapporter, Länsstyrelsen Gävleborg. Bevarandeprogram för odlingslandskapet, Gästrikland. Rapport 1996:3. Länsstyrelsen Gävleborg. Muntliga uppgifter från slåtterlaget. Kartblad: 13 G SO

Vallbyån

Intressant flora

I likhet med de flesta åar och vattendrag i länet har vattenkraften i Vallbyån utnyttjats till flera olika anläggningar; sågar, hammare m m. Lämningar efter dessa verksamheter finns ofta kvar, men har många gånger ersatts med kraftverk. I Vallbyån finns såväl lämningar efter gamla anläggningar som kraftverk i drift.
Floran utmed Vallbyån är gynnad av den kalkförande morän och flera ovanliga arter växer här. I det flacka jordbrukslandskapet längs Vallbyån finns även välbevarade byggnader, lövtäktsträd och betesmarker som fortfarande hålls öppna. Detta har bidragit till att området anses ha högsta bevarandevärde i länets bevarandeprogram för odlingslandskapet.

Källor: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Bevarandeprogram för odlingslandskapet, Gästrikland. Rapport 1996:3. Länsstyrelsen Gävleborg. Kartblad: 13 G SO

Årsunda gravfält

På Årsundaåsen, utmed vägen genom Årsunda, ligger ett stort gravfält. Det är landskapets största gravfält från yngre järnåldern. Av ett 90-tal fornlämningar är drygt hälften högar och resten är runda stensättningar. Eftersom vägen har dragits över det ursprungliga gravfältet kan det ha funnits dubbelt så många gravanläggningar ursprungligen. Gravfältet har också utsatts för grustäkt och plundring. Vid utgrävningar har man hittat mängder av slagg i fyllningen, järnframställningsugnar, smycken, järnkittlar, knivar, seldon, hästben m m. Detta är en av de fornlämningar i länet som sedan länge står under regelbunden skötsel. Gravfältet hävdas årligen med maskinell slåtter.

Öppen äng med rik flora

Förutom de kulturhistoriska värdena utgör gravfältet, som saknar träd- och buskskikt, en av länets största torrängar. I fältskiktet finns ett stort antal ängsväxter med tonvikt på sådana som i huvudsak växer på sandiga jordar, t ex sandvita, backförgätmigej, gråbinka, rockentrav, sandtrav, sandnarv, ullört och mjölon. Dessutom finns mer utpräglade ängsväxter; låsbräken, backstarr, vårstarr, ängsnejlika och kattfot. P g a den ovanliga floran finns här också flera rödlistadelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster fjärilsarter.

Gravfältet i Årsunda har mycket högt kulturhistoriskt värde, men har dessutom ett mycket högt naturvårdsvärde särskilt på grund av den artrika floran men också för landskapsbilden. Gravfältet ingår i ett större område som är anses ha högsta bevarandevärde i länets bevarandeprogram för odlingslandskapet. Det är dessutom klassat som Riksintresse för kulturmiljövård.

Källor: Värdefull natur i Gävleborg, Naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg. Bevarandeprogram för odlingslandskapet, Gästrikland. Rapport 1996:3. Länsstyrelsen Gävleborg (tel 026-17 10 00). Vägvisare till Forntiden i Gästrikland. 1994. Förf. Palle Budtz. Förlag: Länsmuseet i Gävleborgs län (tel 026-65 56 00). ArtDatabanken, Uppsala.

Sidan uppdaterad: 2019-09-13
Rapportera fel på sidan: medborgarservice@sandviken.se