Telefon
Medborgarservice: 026-24 00 00

Besöksadress
Stadshuset: Odengatan 37, Sandviken

Postadress
Sandvikens Kommun, 811 80 SANDVIKEN

E-post
medborgarservice@sandviken.se

Öppettider
Vardagar 08.00-16.00

Sommarpennan 2021

Häng med på Sommarpennan! Ett skriväventyr för dig som är 9 - 13 år i Gävleborgs län. Se filmen där författaren Per Berg delar med sig av sina bästa tips på hur man skriver skräck. Han ger också förslag på vad din berättelse kan handla om och du kan välja mellan tre inledningar här nedanför.

Skicka sedan in din rysligaste berättelse till oss på Litteraturhuset Trampolin. Alla inskickade berättelser publiceras på vår hemsida och som tack för att du delar med dig får du en bok. Skicka din berättelse till Ulrika!

E-mail: ulrika.goude@sandviken.se.

Vanlig post: Litteraturhuset Trampolin/Sandvikens folkbibliotek, Köpmangatan 5-7, 811 39 Sandviken.

Tre inledningar:


1. På rasten sitter jag som vanligt på bänken i korridoren. Det är högljutt och stimmigt, elever pratar och jagar varandra. Plötsligt pirrar det i min ficka, det är någon som ringer. Jag tänker att det säkert är pappa som vill något. När jag tar upp mobilen och ser på skärmen blir jag alldeles yr. Det är ett nummer jag känner igen alltför väl. Mitt hjärta bultar och det ilar till över ryggen. Försöker någon skoja med mig? Jag stirrar på skärmen. Det kan inte vara sant. Numret tillhörde min allra bästa vän. Den finaste kompis jag haft. Men hen dog förra året. Den där hemska dagen i maj. Först vågar jag inte svara. Sedan sväljer jag klumpen i halsen. Trycker på grön lur och lyfter mobilen mot örat…

2. Det är mitt i natten när hen / jag vaknar. Månljuset faller in genom fönstret och gör långa skuggor i rummet. Hen / jag vågar nästan inte andas. Då hörs det igen. Ljudet som väckte hen / mig. Ett märkligt knirrande knarrande ljud. Det kommer utifrån, från taket. Rör sig ovanför hens/ min säng. Det är som att någon går där uppe. Någon som vill komma in.

3. Jag sover ofta i mina föräldrars säng. Det är mysigt att ligga bredvid mamma och pappa. Men visst, jag erkänner. Det var mysigare och varmare förr, då när de fortfarande levde. Nu vet jag inte längre. Är jag levande eller död? Allt är så konstigt nuförtiden.