Startsidan för Sandvikens kommuns webbplats

Fastighetsgränser

Fastighetsgränser och gränsmärken har stor betydelse för markens användning - ofta också för grannsämjan. Gränserna definierar fastighetens omfattning på marken och vad man äger. Kännedom om gränsens läge och vad man får och inte får göra med den och i dess närhet är av betydelse vid fastighetsköp, skogsavverkning, jakt, uppsättning av staket, byggande av hus, ledningsdragning, schaktning eller utfyllning av en tomt. Syftet med denna information är att öka kunskapen inom detta område.

Vad är en gräns?

Fastighetsgränsen är skiljelinjen mellan fastigheter. Den går mellan de gränspunkter som vanligtvis beslutats vid förrättning och redovisas på kartan. I områden utanför de centrala delarna av tätorterna har oftast markering av gränspunkter sedan gammalt utförts. I centrala delar och tättbebyggda områden är det inte lika vanligt att man markerat gränser. Däremot är gränspunkterna vanligtvis mycket noggrant inmätta och möjliga att utvisa vid behov. Gränspunkter kan t.ex. vara markerade med rör nedslagna i marken, hål i sten eller berg eller ett speciellt anordnat röse av sten. Läs mer om detta längre fram i texten.

Varför finns det gränsmarkeringar?  

Gränsmarkeringen är enligt bestämmelse i jordabalken det som i första hand rättsligt visar begränsningen och läget för en fastighet. När fastigheter skapas beslutar man om gränser och markerar dem för att det ska vara möjligt att hävda fastigheten.

Lagligen bestämd gräns

En gräns som har tillkommit vid lantmäteriförrättning eller likvärdigt är lagligen bestämd och det är gränser av den typen som behandlas i denna text. Exempel på gränser som inte är lagligen bestämda är gränser kring avsöndringar, kolonilotter, sämjelotter och arrendetomter.

Får man göra vad som helst med en gräns eller gränsmarkering?  

Nej, det är straffbart att förstöra eller ändra en gränsmarkering. Det är alltså inte tillåtet att till exempel rubba eller kapa befintliga gränsrör. Det är givetvis också straffbart att avsiktligt flytta en gränsmarkering. Dessutom får du inte utan vidare bygga i eller för nära en gräns eller på annat sätt påverka en grannes möjlighet att använda sin fastighet. Vet du att ett gränsmärke kommer att skadas, så kan du få hjälp att säkerställa dess läge, genom att få det inmätt. Om du av misstag råkar förstöra en markering - fylla massor över den, gräva eller plöja bort den - så får du inte på egen hand sätta tillbaka den där du tror att den stod. Markering av gränspunkter är en uppgift för Lantmäterimyndigheten. Naturligtvis kan berörda fastighetsägare tillsammans sätta dit något annat som visar var de anser att gränsen går. Detta ersätter dock inte den lagliga gränsen, men underlättar när och om man vill få en rättsligt giltig markering på plats.

Vad får markägaren göra?

Markägare kan på egen hand söka sina egna gränser, hugga upp gränslinjen, måla träd i gränslinjen och slå ned pålar som markerar gränsen och tydliggöra markeringar med färg (gärna vit eller mörkröd) märkbrickor, pinnar etc. Om de markägare som delar gränsen gör detta tillsammans undviks många onödiga konflikter. Det är också klokt att kontakta grannen innan man påbörjar något som kan tänkas påverka dennes fastighet t.ex. bygga staket, murar eller anlägga häckar i gränsen.  

När man köper en fastighet är det bra att ha gränserna klara för sig. Begär alltid att säljaren ska visa var gränserna går och var eventuella gränsmarkeringar finns.

Hur ser en gräns eller gränsmarkering ut?

Gränsmarkeringen är oftast en råsten eller ett rör i marken. Råstenen är den vanligaste av äldre gränsmarkeringar på landsbygden och i skogsmark. Den består i allmänhet av en rest toppig sten, något nedgrävd. Den är kringskolad med mindre stenar och stenskärvor. Ibland lades tegelskärvor eller träkol under röset för att utvisa att det var ett verk av människohand. I enstaka fall kan råstenen utgöras av en jordfast sten, men är då ofta på något sätt märkt med någon inhuggning samt kringskolad för att utmärka dess status. Rör som slagits ner i marken är idag det vanligaste gränsmärket. Det förekommer även hål eller dubb i sten eller berg (ofta omgivet av en huggen fyrkant), trästolpar (i myrmarker) och rör som fästs i sten eller berg eller gjutits fast i cement.  

Ibland kan man ta fel eftersom inte alla markeringar eller hävder är fastighetsgränser. I tätorter är det vanligt att stödmurar, häckar, staket, plank etc. är tecken på en hävdad gräns. Ett rör i marken eller ett hål i berget kan vara en gränsmarkering, men även olika punkter som används för mätningsarbeten är markerade på samma sätt. Det finns ingen text på markeringen så det framgår inte vilket ändamål den har. Dessutom kan det finnas andra rör som sticker upp ur marken, t.ex. vattenledningsrör.

Hur hittar man gränsmarkeringar?

Med hjälp av kartor, uppgifter från tidigare ägare, och från nuvarande och tidigare grannar, kan du oftast ta reda på var någon markering finns eller var delar av en gräns är tydlig. I skogsmark kan man lämpligen börja med att leta efter markeringar i ändpunkter eller i hörn, eftersom dessa markeringar oftast är större och tydligare än markeringar som ligger däremellan. Hittar du en markering eller detaljer på kartan såsom hus eller diken som fortfarande finns kvar kan du ta ungefärliga mått därifrån. Sedan letar du efter fler tecken på marken där du tror att något bör finnas. Rågångar (gräns mellan ägor) i skogen och gärdsgårdar samt stenmurar skvallrar om att här går en gräns. Det förekommer också att gränser i skogen stakats ut med aluminiumpålar. Exempel på olika tecken i naturen som tyder på att det finns en hävdad gräns är:

  • Skillnader i bestånden i skogsmark såsom skog av olika ålder.
  • Bleckor i träd. Ta därför inte bort träd med sådana om de kan vara sparade för att visa rågången (gräns mellan ägor).
  • Kvistade och avskalade käppar (oftast gran). Sätt upp dem igen om de ramlat omkull.
  • Diken.  

I skogsmark finns ofta så kallade utliggare och visare ca 20 m från råsten i gränsens riktning. Utliggare och visare är en avlång upprättstående sten som pekar i gränsens riktning. Det kan också ofta i myrmark vara tre träpålar i gränslinjens riktning. Visare placerades ofta på höjder och krön i terrängen. På kartan finns ibland mått som kan användas. Det kan också finnas lägesuppgifter i form av koordinater på kartan (punkter som mätts in från kända märken eller speciella mätpunkter) eller i en bilaga till kartan (teknisk beskrivning). I tätbebyggda områden är måtten oftast angivna med stor noggrannhet - på centimetern när.

Kartor och handlingar

De kartor och handlingar som upprättats vid lantmäteriförrättningar och som beskriver när fastigheten bildades är det viktigaste hjälpmedlet för att se var gränser går. I tätorter finns ofta kartor i större skala till exempel primärkartor, grundkartor och registerkartor.

Vem hjälper till att leta fram gränser?

Ibland är det svårt att hitta gränserna. Många kom till för mer än 100 år sedan och kan vara överväxta idag. Maskiner i skogs- och jordbruket, vägbyggen och andra anläggningsarbeten har förstört många märken. Har man svårt att återfinna gränsen eller är osäker om gränsen går på rätt ställe, så bör Lantmäterimyndigheten kontaktas.  

Hittar du inga märken eller om du är oense med din granne om gränssträckningen kan du få läget rättsligen bestämt genom fastighetsbestämning. En sådan begär du hos Lantmäterimyndigheten. Om du inte återfinner några märken och vill ha gränsens läge rättsligt bestämt vid en lantmäteriförrättning underlättas ärendet om man är överens med grannen.  

Gamla gränsmärken - även sådana som inte längre har någon funktion - kan vara i lag skyddade som kulturminnen.

Vad är gränsutvisning?

Vid en gränsutvisning söker man reda på gränsens sträckning med hjälp av kartor, gränsmärken med mera. En gränsutvisning är dock inte rättsligt bindande eftersom man inte följer samma formella regler för hanteringen av ärendet och kontakter med sakägare som vid en fastighetsbestämning. Den gräns som klarläggs har givetvis samma rättsverkan efter gränsutvisningen som den hade innan. Gränsutvisning kan bestå av uppstakning av gräns mellan befintliga gränsmarkeringar, lokalisering av överväxta och delvis raserade gränsmärken samt måttuppgifter och inmätning från befintliga kartor. Några nya gränsmarkeringar görs inte vid gränsutvisning.

Läs mer om särskild gränsutmärkning och fastighetsbestämning